Ultraljudsundersökningen gjordes inte på parkeringen. När vi imorse funnit en parkeringsplats på parkeringen framför entrén till Norrlands univeritetssjukhus gick Hans för att köpa P-biljett. Det var kul. Före honom i kön till automaten stod 2st typiska kepsgubbar. De betalade båda med enkronor som de varsamt plockade upp ur myntfacken, en och en, och med precision placerade i myntskåran. Hans började efter någon minut vrida på sig och stampa stressat i backen. Så fort gubbe nummer 2 hade fått ut sin biljett som han noggrant begrundade, trängde sig Hans fram och drog skyndsamt sitt visakort. Det rasslade till, ut kom en biljett och ansiktsuttrycket på kepsgubbe nummer 2 var ovärderligt. Va?! Hur f** gjorde han? Det är något skumt med den där grabben! Kepsgubben stod där med öppen mun och kunde inte släppa Hans med blicken.

Det var iaf mycket roligt att få se skrutten igen. Det första barnmorskan sa var:
-Jaha ser ni vad det där är? (Hans gissade på ryggen och jag på ansiktet, men nej.)
-Ni har en mycket hårfager bebis där inne, väldigt långhårig.
Förutom att vi fick reda på, vilket vi var där för att kolla, att han inte är någon dunderklump utan bara 5% större än medelsvensson (vilket betyder att det är mor och inte bebis som fetat på sig) så tyckte jag mig också kunna se att han är rätt så lik mig. Han har min apliknande extrahjärna och det ser ut som han fått den berömda potatisnäsan a´la Mårtensson.