Utan vagn i 3 veckor försmäktar vi i denna boning. Idag tog vi oss, mot alla odds, ut och gick ett varv runt kvarteret. Eftersom Sixten inte tycker om att andas i motvind så höll han andan under säkert halva sträckan. Men vem behöver luft när man kan leva av kärlek?

Just nu känns det som om allt står stilla vad gäller framtidsplanerna. Kanske går allt i stöpet? I Skelefetå verkar det  inte vara brist på jobb. Jag chillar lite på det där ett tag, eller jag kan ju låtsas iaf.