Vad är det här för bajsblogg?

Utan att ha diskuterat det här med min sambo och fästman så har jag valt Anders Johansson till mitt frikort (jag byter gladerligen ut Pittan mot denna oemotstådnliga charmknutte). Jag  erkänner att det rycker i baguetten när jag ser honom eller hör hans säregna, ljuva stämma..

Här går vi i flyttastankar. Hans har under en tid framfört önskningar på flytt och har då föreslagit Lycksele som alternativ till vårt nuvarande boende. Till en början trodde jag att han mist sitt förstånd men sakta sakta började jag förlika mig med tanken och nu har jag faktiskt börjat se fram emot en nystart. Ja kanske är lycksele da shit? Jag har börjat inse att detta bubbleleverne i en småstad inte alltid är av ondo. Männsikor är faktiskt trevliga och det är en fin stad. Det är klart att utbudet inte är lika omfattande som i Umeå men med handen på hjärtat så måsta jag säga att jag inte ens utnyttjar 1% av vad denna stad har att erbjuda även om det ligger framför näsan på mig. Den största sorgen skulle nog vara att inte kunna gå på Maxi och storhandla, vilket är månadens händelse efter löning , men jag tror att efter några års terapi så skulle jag nog kunna komma över det på något sätt.

Maxi or no Maxi?

Usch vilken dag. Idag ringde Fru Doktor från specialistmödravården för att meddela att röntgen visat att det inte blir någon vaginal förlossning för mig. Aldrig någonsin. Mitt trånga bäcken är bra till mycket men värdelöst när man ska föda barn. Min första tanke var att det var skönt att ha fått en förklaring till varför det gick som det gick men efter samtalet flög någon mycket olustig känsla över mig.. Jag föll i gråt och fick mindervärdeskomplex på två röda sekunder. Om man inte duger till att föda barn vad har man då för syfte? Är man bara ett missbildat freak som för 100 år sedan förmodligen skulle ha rensats ut i enlighet med Darwins "survival of the fittest"? Som tur va kom jag till sans efter ett tag och lyckades skrapa av mig dessa tankar. Det finns människor som är hooked på det här med "naturliga födslar". Själv har jag tyckt att det varit en smula överdrivet stor propagandakarusell kring detta (give me drugs! är ett gammalt känt valspråk). Nu kan jag plötsligt förstå denna kanske medfödda vilja och längtan efter att föda barn, genom muttan, i en lugn och trygg vrå. Enligt litteratur har 0,4% av svenska kvinnor för trångt bäcken för barnafödsel, varför just jag kan man tänka, hur stor är sannorligheten? Jo 0,4%! Som pappa sa, kunde jag inte få vinna 10.000 på Triss istället? 

Hursomhelst, för mig är det naturligt att föda maginalt.

För er som missat det kan jag berätta att Sigge var med i tidningen idag, tom på förstasidan i VK! Vår lilla Sigge och tamrenen Sixten.