Usch vilken dag. Idag ringde Fru Doktor från specialistmödravården för att meddela att röntgen visat att det inte blir någon vaginal förlossning för mig. Aldrig någonsin. Mitt trånga bäcken är bra till mycket men värdelöst när man ska föda barn. Min första tanke var att det var skönt att ha fått en förklaring till varför det gick som det gick men efter samtalet flög någon mycket olustig känsla över mig.. Jag föll i gråt och fick mindervärdeskomplex på två röda sekunder. Om man inte duger till att föda barn vad har man då för syfte? Är man bara ett missbildat freak som för 100 år sedan förmodligen skulle ha rensats ut i enlighet med Darwins "survival of the fittest"? Som tur va kom jag till sans efter ett tag och lyckades skrapa av mig dessa tankar. Det finns människor som är hooked på det här med "naturliga födslar". Själv har jag tyckt att det varit en smula överdrivet stor propagandakarusell kring detta (give me drugs! är ett gammalt känt valspråk). Nu kan jag plötsligt förstå denna kanske medfödda vilja och längtan efter att föda barn, genom muttan, i en lugn och trygg vrå. Enligt litteratur har 0,4% av svenska kvinnor för trångt bäcken för barnafödsel, varför just jag kan man tänka, hur stor är sannorligheten? Jo 0,4%! Som pappa sa, kunde jag inte få vinna 10.000 på Triss istället? 

Hursomhelst, för mig är det naturligt att föda maginalt.

För er som missat det kan jag berätta att Sigge var med i tidningen idag, tom på förstasidan i VK! Vår lilla Sigge och tamrenen Sixten.