Han har redan lärt sig hur man kör med mamma och pappa. Idag har han flera gånger blivit ett surpul när man lämnat rummet för att sedan bryta upp i världens smile när man kommit tillbaka för att fråga vad han egentligen pysslar med.
- Suckers! Jag kan få er att göra vad jag vill. Torka min rumpa!

Idag har jag och Sixten varit på Öppna förskolan för andra gången och Sigge tyckte att det var riktigt roligt att prata med alla andra bebisar. Även om lilla Ella höll på att få ögonen utpetade av Sigges yviga boxningsslag så fick han lov att hålla hennes hand en stund. Han har förresten upptäckt att han har en hand nu, men bara höger handen, den kan han ligga och titta och smaka på länge.

Vill också kasta ett ont öga åt CSN. Vilket jävla skitsystem! Ska nu börja betala tillbaka mina lån och har fått en inbetalningsavi på 1630kr för februari månad. På en inkomst på 4000kr/mån är det en omöjlighet att nästan hälften ska gå dit! Fick avlag på min ansökan om nedsatt återbetalning för att jag har för hög årsinkomst. (får efter sommaren mer i ersättning och kan då mer än gärna betala av det jag ska) Men NU har jag inga pengar. Ringde en CSN-tant idag och hon sa att hon inget kunde göra, "systemet är uppbyggt så". Jag frågade jag skulle fått nedsättning om jag skrivit på min ansökan att jag skulle få ut 4000kr/mån året om och sedan ändrat uppgift om årsinkomst efter sommaren och hon svarade: - Rent krast ja.  Tillslut efter en aning hetsig diskussion om detta värdelösa, orubbliga system lyckades jag ändå  tjata mig till en nedsättning till 350kr/mån tom juli. Weeho.

Systeryster var här i söndags och då passade vi på att åka ner i fotostudion och ta några bilder. Ja, vi ska äntligen sätta in en bild i tidningen :p. Syster överlämnade även en skiva med diverse spel, bland annat hade jag helt missat att kommit ut ett nytt CSIspel. Trots att New York versionen inte alls var lika bra så var jag såklart tvungen att kasta mig på det direkt. (med låsning och värk i ryggen tog det två sittningar att spela ut det) Me like CSI!

Sigge har satt personligt rekord i mammakissning idag. Tre gånger har han lyckats träffa mitt i prick. Duktig kille! Att jag var tvungen att tvätta en extra tvätt gjorde absolut ingenting då Sigges lycka var stor, mycket nöjd var han lillkillen.

Puh. Fy fasen nu är jag trött. Zzzzzzzzzz
Sigge har separationsångest och vill bara ligga med näsan ner i urringningen. No more boobies for you! Stackare.

Idag har Biggen varit hos farbror doktorn, en farlig typ med kalla händer. Han gick igenom besiktningen utan anmärkning och är nu 55,5 cm lång och väger 5090 gr. Bättre lycka nästa gång mormor Hjördis! (som gissade på 5800 gr)

Flera gånger har jag tänkt att jag ska uppdatera bloggen men "har inte haft tid", har inte ens suttit vid datorn i veckan :-O.

Varför stör man sig så mycket på preggos och småbarnsföräldrar? Har de inget annat i huvudet än foglossning, blöjbyten och nattning? Vad står alla dessa jävla förkortningar BF, BM, VUL, BIM, NUPP, ÄL, MF, BVC, bla, bla, bla? Redan när jag var i 12:e veckan var jag less på alla frågor och alla andra preggos som helt plötsligt trodde att de kände mig bara för att vi råkat bestämma oss för att skaffa barn samma år. I ren protest beslöt jag mig för att inte läsa en massa tips och trix på Internet. Vad får jag äta, vad får jag inte äta? Hur stor är risken för att få ett barn med Downs? Vem fan bryr sig får jag lust att skrika! Värst av allt är nog alla dessa bloggar. Människor lägger ner massor av tid på att designa, lägga upp bilder och författa ner hur deras dag har varit med förhoppningar om att någon stackare ska halka in på bloggen och faktiskt vara intresserad. Har man riktigt tur kanske man till och med får en kommentar! Nu är jag mycket medveten om att jag återigen låter som ett neggopeggo och det är väl delvis sant, men bara delvis. För jag måste också tillägga att jag samtidigt är likadan själv. Jag är precis som alla de där som jag ena sekunden vill spy galla över. Det enda min värld kretsar ikring är min älskade Sixten. Jag tillägnar flera timmar per dag bara åt att lukta på honom och iaktta honom när han sover. När han är förkyld och snorig i näsan gråter jag och kan inte sova av oro för att kan ska sluta andas. Dessutom så läser jag flera intressanta bloggar och det värsta av allt; här sitter jag nu mitt i natten och skriver.



Förgående vecka har Sigge aka Biggen varit hemma i Lycksele. Sigge har varit och kollat in mammas jobb på Medicin där han skumpat runt i magen, hälsat på Nyman och skrämt livet ur katterna, skrikit på "tant Tina", skrikit på alla i hans närhet. Sigge gillar Lycksele.

Nästan varje dag denna vecka är det läkarbesök inbokade för mig och lillprinsen. Imorgon ska vi åter till amningsmottagningen för att se vad mer man kan göra och vad det egentligen är för något som är vajsing med min tutte. Har nu käkat ytterligare en antibiotikakur pga smärta vid amning och positiv odling, fått mjölkstockning, brottats med en jävla bröstpump, försökt avveckla amningen och sölat med ersättning. Efter flera veckor med detta strul är läget nu inte mycket bättre. Hoppas på hjälp imorgon. På tisdag är det Biggen som ska på läkarundersökning och på onsdag är det återbesök på specialistmödravården pga akutsnittet. Holyshit.

Ajajaj!

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/article4181480.ab

Jag hoppas och ber till någon Gud att aftonhoran har fel även här... nåväl.


Ikväll är det första kvällen som jag och Sigge spenderar tillsammans utan Hans som nu gått tillbaka till jobbet. Hittills har det gått tipptopp men jag ser med fasa att det snart är dags för gnällspiken att vakna. Mer än 3 timmar kan han väl inte tänkas sova? Jag tror att jag är allergisk mot siggeskrik, det gör så jävla ont i hela kroppen. 

Morfar/pappa har förresten varit på besök idag. Det gillar vi.

Ja men dåså, nu var det visst någon som vaknade till...

Idag har familjen varit på äventyr. Först ut var BVC och Sixten fick höra att han "är en exemplarisk bebis". När man kommer dit och ska beklaga sig över en skrikig unge som suger hårt så att blodet sprutar är det väl klart att det är lugna gatan. Världens mest nöjda skitunge besökte vårdcentralen idag. Stor och fet har han blivit också, 53cm lång och nästan 4 pannor.


Efter uppvisningen var det dags för första stadsvandringen. Något som jag varit nojig över ett par veckor. Hur ska det gå? Vart finns det skötbord, vart kan jag amma, hur ska vi klara rulltrapporna, bla bla bla. Ja jag har nästan gått och skaffat mig socialfobi. Men ja, det gick ju bra. Tänka sig.


Nu har min oro riktats mot mig själv i stället. Har i ett par, tre dagar känt mig hängigare, haft ont i kroppen och ont både i opsåret och invändigt i magen. Är nu rädd att infektionen har smugit sig tillbaka och att jag håller på att ruttna invändigt. Det vore just min tur det.

På nyårsafton åkte vi upp till Lycksele för att fira in det nya året. Det blev en kortvistit på furugården, vi var hemma igen innan tolvslaget. Under dagarna hemma i Lse har Sixten hunnit bli så bortskämd att han nu inte kan somna utan att bli buren. Jag antar att det kommer bli ett par jobbiga nätter för nu måste vi visa honom vart skåpet ska stå. Borta bra men hemma bäst. Dessutom kommer familjen Mårtensson ner till Umeå till veckan med vår efterlängtade julklapp, räddaren i nöden, THE tvättmaskin. Det behövs med en skitunge i familjen :)

Så fort man lutar sig tillbaka och inbillar sig att man har läget under kontroll händer det något som bevisar motsatsen. Idag har vi varit på Strömpilen och handlat lite kläder till den nya beachkroppen. Jag kom snabbt ihåg hur mycket jag älskar att handla, men får nog vänta ett par veckor till innan kalaskulan ger med sig. Efter att sköterskan från BVC varit här på hembesök skyndade vi oss att äta, byta blöja, klä oss, byta blöja, springa upp och ner för trapporna och hämta grejer, byta blöja för att komma iväg innan det blev mörkt. Det lyckades vi självklart inte med. Fan allt tar sån tid!

Imorgon bär det iväg hem till Lycksele där vi ska fira och inviga det nya året. Om det blir någon nyårsfest på furuvik för vår del återstår att se. Det ska iaf bli skönt att komma hem en liten sväng :)

Nu var julhelgen över och den har varit mycket händelserik. Om någon missat det då har det brunnit här på Geografigränd. Detta är enda gången jag kommer att säga att det är bra att Hans är rökare. När han var ute och tjuvrökte på balkongen natten mot juldagen såg han hur det brann på taket i grannlängan och sprang ut och larmade 112. Eftersom ytterdörren var låst var han tvungen att krossa ytterdörren med en cykel för att komma in och börja få ut boende i trapphuset. Jag vill inte ens tänka på hur det kunde ha gått om han inte upptäckt branden när han gjorde det.



Sixten blev utskriven idag från Barn4 då hans värden nu såg bra ut. Det känns så skönt att slippa ställa klockan och stiga upp imorgonbitti för att fara på sjukhuset. Hoppas på 3 timmars sammanhängande sömn i natt. :)


 Grattis pappa/morfar på födelsedagen!

Efter att ha kämpat i närmare 2 dygn kom han äntligen till världen den 19/12 kl 14.25 efter ett akutsnitt. Sixten var 49cm lång, vägde 3505gr och en riktigt liten godbit. På kvällen den 19/12 fick Sigge åka ner på Barn 4, eftersom hans infektionsprover var höga, och påbörja intravenös antibiotikabehandling. Pga infektion i livmodern fick även jag behandling och var rätt risig ett par dygn; en omtumlande start för oss båda helt enkelt. Nu har vi fått komma hem och vi mår bra alla 3. Sixten åker nu bara in 2ggr/dygn till sjukhuset och får sina infektioner.

Denna jul blev den konstigaste och bästa i mitt liv. Sakta men säkert börjar anpassning ske mot det nya livet. Ord kan inte beskriva hur lycklig jag är.

This charming man kommer till Stockholm i Juni. Jag vill, jag vill, jag vill! Hans tycker det är bättre att lägga pengarna på ett hemmabiosystem men det kan han ju glömma. Hans föreslog imorse att, jag citerar, "well why don´t you marry him, why don´t ya?" Tyvärr tror jag att Hansi får ta och glömma även detta då Morran förmodligen inte är särskilt intresserad; jag får nog nöja mig med att stå långt bak i en folkmassa och tindra med ögonen. Ja då var det bara till att börja spara lite kosing, hur nu det ska gå till..

Du skulle ju komma igår enligt beräkningarna men jag antar att du börjat göra dig hemmastadd där inne. Igår var vi hos barnmorskan igen och pga högt blodtryck och ödem fick vi åka direkt på förlossningen för lite extra undersökningar. Efter lång väntan fick vi beskedet att vi kunde åka hem. Jag skulle återkomma om det började blixtra framför ögonen. Det känns tryggt.

Lillasyster ställde upp igår och lagade middag, tacogratäng. Delicious. Tack för det!

Nu är det så att jag kanske inte kommer att svara i telefonen på ett tag. Jag ska slå av ljudet och kanske titta till den nån gång per dag. Är det något viktigt eller akut så kan jag nås via Hans mobil. Jag behöver vila lite nu ett par dagar.

.. men kom ut nu ungj*vel!
Fåglarna kvittrar och rosa små fluffiga moln seglar förbi. Eh nej.

För ett par dagar sedan satt jag på toa och ja sket hela dagen (information att spela in på nagelbandet). Det var skönt för att dagen efter kunde man nästan urskilja vilka av mina lemmar som hörde hemma vart.




För att göra denna glada historia kort kan jag berätta att ytterligare ett dygn senare så hade jag gått upp drygt fyra kilo igen och monstret var tillbaka. Tada.

Ja jag är skruvad jag vet. Ta fram stekpannan. 

Att titta på sig själv i spegeln och inte riktigt vara säker på vem det är som stirrar tillbaka är obehagligt; riktigt jävla obehagligt faktiskt. Under bara några månader har kroppen förändrats från topp till tå och det är väl bara att inse att inget kommer att bli sig likt efter detta. Inget. Det är svårt att föreställa sig vad som nu väntar, men jag antar att jag helt enkelt får ta vissa "biverkningar". Även om jag nu är så otroooligt less att jag stundvis bara vill gråta så är jag samtidigt lyckligare än någonsin, en väldigt märklig och overklig känsla på något vis. Viktiga saker har blivit helt betydelselösa och tvärt om.
Jag vill också passa på att säga tack till alla er, släkt och vänner, för att ni finns. Kan nog inte säga det för många gånger, men ni är underbara. Jag är nog inte bäst på att höra av mig och hålla mig uppdaterad just nu men er omtanke värmer och varje gång telefonen ringer blir jag väldigt glad.

Hans, utan dig vet jag inte vad jag skulle göra. Om möjligt så älskar jag dig mer för var dag som går. 

Jag vaknade tidigt i morse av ett välbekant ljud, någon som skruvar av korken på en PET-flaska och dricker direkt ur flaskan! Jag rusade upp naken, förvirrad och smått irriterad. -Drick inte upp min julmust!
Hans står på en stol i hallen och försöker sätta fast en kabellist, han tittar förvånat på mig och säger lugnt åt mig att jag ska gå och lägga mig igen. När jag inser att jag haft fel och att julmusten står kvar orörd i kylskåpet blir jag ännu mer irriterad för att han lurat mig att tro att min kära must varit i fara. Jag halsar det som finns kvar i flaskan av denna ljuva dryck, för att ingen annan ska stjäla det, och går sedan tillbaka till sovrummet för att sova några timmar till.

Erika och Jonas var här i kväll och hälsade på och käkade middag med oss; supertrevligt. Det känns tråkigt att inte kunna planera in några aktiviteter nu på ett tag men det får inte dröja allt för länge tills nästa gång.

Syster och jag såg just på Lösvikt med Robert Gustavsson (som laddats hem efter att äntligen fått Hi Speed Inter Net som de skulle ha sagt i Thailand) och vad ser vi då? Jo att flera inslag är filmade på Anfi på Gran Canaria där familjen Mårtensson har sin andelslägenhet. Fan va mojsigt det såg ut, jag vill dit!

 

Idag drogs det igång något som visade sig vara ett stort, och mycket blött, projekt här på Geggan 8E. Frysen blev avfrostad! Om jag ska vara ärlig så är avfrostning en av se sysslor som blir bortglömda i mitt hushåll men nu var det verkligen dags. Något som jag så småningom blev varse vara att den så kallade avrinningskanalen var broken, kapput, sönder. Vattnet rann ner under frysen där det förövrigt inte har dammsugits det senaste århundradet. Jaja, jag upptäckte det iaf och hann förhindra en stor och oläglig vattenskada. Nu är det bara att åka på Maxi och storhandla! Månadens händelse!

Var hos barnmorskan på MVC idag igen. Inget nytt att rapportera egentligen. Bebis hade sjunkit ner ytterligare med huvudet men det var fortfarande ruckbart. Att jag får ont av att stå och gå tyckte jordemor var bra. Ja eller hon förtydligade sig efter att ha sett mitt ansiktsuttryck och sa att det är ju bra för att då händer det ju saker. Pust. Det som händer är att min mage förvandlas till en världskarta..