Ah! Jag blir så less och förbannad! Fick idag besked från Skandia att de inte beviljar en försäkring  Sixten. "Bedömningen grundar sig på uppgifter i hälsohandlingar från Barnkliniken Norrlands Universitetssjukhus."
 Vad i H, är han döende eller? Varför har ingen sagt det till mig i så fall, vad jag vet så är min son helt frisk. Om det här beslutet är fattat utifrån att han är förstoppad och äter laktulos (det enda han sökt till barnmottagningen för) så kommer jag inte att ignorera det här. Så som de har terroriserat mig från detta försökringsbolag. De har ringt, ringt och ringt precis när man lycksats somna på morgonkvisten, de har till och med knackat på dörren och klivit in i min hall helt oinbjudna.  Det värsta är att vi skickade in ansökningen för flera månader sedan och han har nu alltså varit oförsäkrad i halva sitt liv tack vare de där klantarslen! Kunde de inte iaf gett besked tidigare? Aldrig mer Skandia. Sverker Olofsson nästa. Ett väsentligt antal minuter senare:
 - Personen du söker har inte telefontid förrän på tisdag..... klick.


 


  

Idag har jag sett den absolut bästa svenska dokumentären jag sett på flera år, på 1:an visades Paradiset.

"En lyckad gemensam tapetsering är det ultimata beviset på ett lyckat äktenskap. Det bekräftar Hans och Kerstin från Kiruna som vid 82-års ålder försöker förvandla sin sommarstuga till ett paradis. Men enkelt är det inte och båda måste stå ut med mycket innan tapeten hamnar på rätt ställe."

Så underbart, denna hatkärlek. Det är inte så lätt att tapetsera, det vet jag. Vilka underbara människor och de gjorde min dag. Jag ser fram emot att åldras!

Just nu kan man se Fotboll under slöjan på samma kanal. Det ser ut som om jag får gråta mycket idag.

För dig som undrar hur det är fatt egentligen kan jag tillägga att jag är skengravid. Jag har i veckan vid ett flerpar tillfällen kännt välbekanta fisksnärtar i nedre magregionen, och varit kräksjuk på mornarna. Men nej, Sigge får inga syskon än på ett tag. Nu ska vi åka och hämta Sigge hos farmor där han fått vara några timmar idag för att vi skulle få en chans att städa ur förrådet. Tjadå.

Nu var  det snart dags att bege sig till vallokalerna igen gott folk. Om jag ska vara helt ärlig så har jag svårt att få något riktigt grepp om det här med EU, Europeiska Unionen, the big bad wolf. Det här valet är inte i närheten av lika spännade som riksdagsvalet. Eu-frågor är svåra och inte riktigt min grej helt enkelt. Kanske är det så att jag, som så många andra skulle jag gissa, är lite mer Svensson än vad man vill inse. Kanske inte så mycket sköt-dig-själv-och-skit-i-andra-Svensson utan mer köp-lokalproducerat-Svensson. EU, vad är det, det ligger ju jättebautalångt borta.

Hur som helst så tog jag mig nu igenom ett Hur-röstar-du-i-EU-valet-test på en av sveriges mest kända skvallertidningar. Här följer resultatet:




Hmm.. hur gör jag nu? Vad är junilistan för något? Enligt det här testet har Junilitan "Ingen åsikt" på i princip alla frågor.
1, hur kom det sig då att de stämde så väl överens med mina svar?
2, hur kom det sig att de kommer på en hedrande första plats på min lista trots att de frågor som jag markerat som mindre viktiga alla handlar om EU?

Nåväl, jag tror jag följer testets skötselråd.. med modifikation. Ses vid valurnorna!

Idag var dagen då vi skulle hinna allt. Allt som i städning, jobbansökningar, upprustning av hallen, städning av förrådet och sen var det visst någon världsstjärna till gittarist med band som skulle spela in i studion ikväll och därmed sno min Hans. Jag kan redan nu säga att vi inte kommer att hinna hälften av det vi planerat men fy fan va bra det känns! Nu börjar det äntligen hända saker. Det är rätt mycket att fixa innan flytten och jag har insett  att det inte finns så mycket tid att tillgå med tanke på kryssningen, studentfirande och allt annat som snart ska ske. Jag vill bara slänga allt jag äger och köpa nytt! Jag ska rensa och och kasta och bränna all skit jag samlat på mig. Nu är det dags att vända blad och se där.. ett nytt kapitel. Det är ju underbart!

Sandra (ja Hans, det är Nyman) se nu till att knösa ut och återhämta dig snabbt, för here I come!

Plötsligt händer det var det någon som sa och se det gjorde det. Helt plötsligt hade vi TVÅ fina lägenheter att välja mellan. Det blir bra det här. Jag känner det på mig. 

Nejdå. I förrgår fick jag ett sms av min kära väninna som grattade mig på min födelsedag. Hmmm.. fyller jag år idag? Ja jag var faktiskt tvungen att tänka efter. Helt klart är det iaf att detta pirr i magen veckan innan den speciella dagen inte längre infinner sig. Igår var det däremot dags och firandet bestöd av sängfrukost, läkarbesök, presenter, blommor och sen kom Nils och Emelie som la i säng Sixten så att Hansi kunde bjuda mig på lite mumsigt lammkött, direkt från grillen. Även den gamla indammade massagebänken kom fram på nattkvisten och så gott som jag sov inatt har jag inte sovit på länge länge. Tack.

Idag har jag sett den största och grönaste snorkråkan ever. Varför ville jag äta upp den?

Idag åt jag en grapefrukt som smakade paprika. Hur fan genmanipulerar man maten nu för tiden? Jag tyckte bättre om den gamla varianten, klonade får och så. Är det nya EU-direktiv?

Nu ska jag försöka skriva ett blogginlägg superduperbautafort, klarar bara att sitta vid knädatorn några minuter innan hela världen snurrar. Jag har nu haft sprängande huvudvärk och kräksjuka i halsen i braigt många dagar och börjar misstänka att det är dags för en glasögonupdate. Nåväl.

Igår åkte jag hem till mamma och pappa på en snabbvisit över natten då jag tyckte att jag var i stort behov av egentid, sömn och lite fusk i den pågående dieten. Dessutom tror jag att  det kan vara nyttigt för grabbarna i familjen att få lite tid med varandra då jag har flåsat dem i nacken sen den dagen Sixten kom till världen. Skönt var det i alla fulla fall, för alla inblandade.

Jag erkänner att jag inte läser så mycket nu för tiden, jag har faktiskt inte läst något på mer än 50 sidor på minst ett år. Till er som påstår att man blir smart av att läsa så säger jag bara, ja, kanske det. Jag har fått för mig att substansen i min hjärna det senaste året blivit mer åt det flytande hållet. Ibland tycker jag mig faktiskt höra hur det kluckar där uppe när jag är ute och går. Det här och min allt segare tankeverksamhet skyller jag nu på obefintligt bokslukeri. Men nu gott folk kommer en vändning! Jag har nämligen upptäckt ännu en författare som skriver lättslukadde romaner a la Elinstil, Dean Koontz. Jag vet inte hur många böcker jag träglat mig igenom bara för att det varit en riktig klassiker som man måste ha läst. FY, aldrig mer. Från och med nu läser jag bara för min egen skull, för lite välbehövligt slapp i soffan. Franz Kafka får vänta.

Man får säga Cp och bög. Får man säga neger nu för tiden?

Dieten är redan bruten, inte en vecka höll det. Igår fick jag sprängande huvudvärk och förvärkar som inte försvann så jag skyllde det på kosten och har nu börjat att äta MAT igen. När jag vaknat upp ur mitt svältkoma insåg jag hur idiotisk jag varit som trodde att något skulle vara enkelt. Det går inte att leva på skit. Eftersom mina mål inte känns lika idiotiska så tror jag att det är möjligt att uppnå dem trots matintag.

Sigge har lärt sig göra högljudda pruttljud med munnen. Idag var vi ute på en långpromenad i det vackra vädret och då la Sixten av världens fjärtar precis när vi gick förbi ett stort gäng unga vuxna vid universitetet. Trots att jag var helt uppsvept i musikens värld så trängde pruttljuden igenom mina hörlurar och jag möts av väldigt intressanta blickar av mina motpasserande gångtrafikanter. Själv kunde jag hålla mig i ca 10 sekunder innan jag bara var tvungen att skratta av mig rejält. Elin aka Pruttmamman. 

Morot.

Jaha då var det måndag igen, men denna måndag känns lite värre än random-måndag. Idag är det nämligen dags att skärpa till sig. Nu är det nämligen lågkaloridiet som gäller ett par veckor och tävlingen mellan man och kvinna är redan i full gång. Hans kör motioneramerastilen och jag kör på den lite mer tjejigare varianten, självsvält. Redan efter 6 timmar på den nya dieten börjar jag känna mig lite tveksam för FY BUBBLAN va äckliga alla dessa pulvermåltider är! Jag tycker inte ens om milkshake! Kanske får jag också kasta mig på motionscykeln eller gå ut och röra på fläsket the old fasion way för att kunna unna sig en knäckebrödmacka. Och NEJ, jag tänker inte hålla på och straffa mig själv på detta sätt i all evighet utan bara tills jag når mitt första delmål, att gå ner 5kg, och kanske ännu viktigare att krossa min motståndare i kampen. Hans, se dig besegrad. Mouhahaha.

Igår drack jag och min kära fästman en flaska rödtjut och åt popcorn till den givna lördagsunderhållningen Robinson 2009, trevligt. Kvällen fick ett dramatiskt, mindre trevligt slut efter att jag kastat mig upp ur sängen, sprungit in på toan och spytt ner precis hela toan (och då menar jag inte toalettstolen). Fy fan. 360 grader från golv till tak. Mys pys. Jackass släng dig i väggen. Idag mår jag piss och har haft sådan otrolig ångest hela morgonen. Sigge vill leka och jag vill bara dö. Helt klart är det att man inte är i samma form som man var för 4-5 år sedan, men allvarligt förtjänar jag det här?

Utan vagn i 3 veckor försmäktar vi i denna boning. Idag tog vi oss, mot alla odds, ut och gick ett varv runt kvarteret. Eftersom Sixten inte tycker om att andas i motvind så höll han andan under säkert halva sträckan. Men vem behöver luft när man kan leva av kärlek?

Just nu känns det som om allt står stilla vad gäller framtidsplanerna. Kanske går allt i stöpet? I Skelefetå verkar det  inte vara brist på jobb. Jag chillar lite på det där ett tag, eller jag kan ju låtsas iaf.

I lördags hade jag riktigt skoj! En heldag utan barn och gubbe med ett gäng glada tjejer och jävla massa sprit. Först bubbel i SPA:t, drinkskola i nattklubben, gomiddag, kareoke och sedan nattklubben återigen. Tack Tina för en underbar kväll!

Denna tordag, är som vilken annan dag i veckan som helst. Nu på slutet har jag tappat uppfattningen om tid och rum vilket ibland känns lite obehagligt. Är det vår eller höst? Samtidigt som det är lite tragiskt är det rätt skönt att slippa leva efter scheman och väckarklockor. Just nu känner jag mig ännu mer som tjejen i bubblan då jag inte kan gå utanför dörren en gång. Vagnen har gått sönder så min rörelseförmåga är rätt så begränsad. Som tur är har jag min älskade PÅSKmust, med den nära till hands klarar jag det mesta.

Lägenheten är nu uppsagd och vi har nått the point of no return. Nu var det bara det här att hitta en ny bostad, vilket inte verkar vara det lättaste. Mampaps har redan varit och tittat på 2 boningar åt oss men usch va svårt det känns! Vad ska man prioritera? Hur långt fram i tiden ska man planera för?

Det kändes inte fel att öppna årets deklaration iaf. Muy, muy bien! Nu är bara frågan om man ska ge sig på att försöka få lite avdrag.. men när får man då ut stålarna? Till jul?

Vad är det här för bajsblogg?

Utan att ha diskuterat det här med min sambo och fästman så har jag valt Anders Johansson till mitt frikort (jag byter gladerligen ut Pittan mot denna oemotstådnliga charmknutte). Jag  erkänner att det rycker i baguetten när jag ser honom eller hör hans säregna, ljuva stämma..

Här går vi i flyttastankar. Hans har under en tid framfört önskningar på flytt och har då föreslagit Lycksele som alternativ till vårt nuvarande boende. Till en början trodde jag att han mist sitt förstånd men sakta sakta började jag förlika mig med tanken och nu har jag faktiskt börjat se fram emot en nystart. Ja kanske är lycksele da shit? Jag har börjat inse att detta bubbleleverne i en småstad inte alltid är av ondo. Männsikor är faktiskt trevliga och det är en fin stad. Det är klart att utbudet inte är lika omfattande som i Umeå men med handen på hjärtat så måsta jag säga att jag inte ens utnyttjar 1% av vad denna stad har att erbjuda även om det ligger framför näsan på mig. Den största sorgen skulle nog vara att inte kunna gå på Maxi och storhandla, vilket är månadens händelse efter löning , men jag tror att efter några års terapi så skulle jag nog kunna komma över det på något sätt.

Maxi or no Maxi?

Usch vilken dag. Idag ringde Fru Doktor från specialistmödravården för att meddela att röntgen visat att det inte blir någon vaginal förlossning för mig. Aldrig någonsin. Mitt trånga bäcken är bra till mycket men värdelöst när man ska föda barn. Min första tanke var att det var skönt att ha fått en förklaring till varför det gick som det gick men efter samtalet flög någon mycket olustig känsla över mig.. Jag föll i gråt och fick mindervärdeskomplex på två röda sekunder. Om man inte duger till att föda barn vad har man då för syfte? Är man bara ett missbildat freak som för 100 år sedan förmodligen skulle ha rensats ut i enlighet med Darwins "survival of the fittest"? Som tur va kom jag till sans efter ett tag och lyckades skrapa av mig dessa tankar. Det finns människor som är hooked på det här med "naturliga födslar". Själv har jag tyckt att det varit en smula överdrivet stor propagandakarusell kring detta (give me drugs! är ett gammalt känt valspråk). Nu kan jag plötsligt förstå denna kanske medfödda vilja och längtan efter att föda barn, genom muttan, i en lugn och trygg vrå. Enligt litteratur har 0,4% av svenska kvinnor för trångt bäcken för barnafödsel, varför just jag kan man tänka, hur stor är sannorligheten? Jo 0,4%! Som pappa sa, kunde jag inte få vinna 10.000 på Triss istället? 

Hursomhelst, för mig är det naturligt att föda maginalt.

För er som missat det kan jag berätta att Sigge var med i tidningen idag, tom på förstasidan i VK! Vår lilla Sigge och tamrenen Sixten.

Idag åkte jag till Expert för att hemta hem min älskling som varit inne på lagning. Tydligen gick det inte så bra att fixa till mp3 och ljudfunktionen (som inte alls börjat strula efter fall från två våningar ner i stengolv nej då) så jag fick en splirans ny mobil på garantin. Likadan, men ny. King.

Den 15/1 var det 2 år sedan vi förlovade oss (ja ja jag vet att vi då borde varit gifta för länge sedan). Denna speciella dag firade vi två hopplösa romantiker givetvis inte. Faktum är att vi båda två totalt hade förträngt det och först tre, fyra dagar senare kom jag på att vi missat högtidsdagen. Därefter kom Alla hjärtans dag, Valentindagen och inte heller då spirade romantiken. Vi åt en låda geléhjärtan och bestämde gemensamt att nästa år kunde vi kanske uppvakta varandra lite mer för att i år, ja i år hade vi helt enkelt inte eh.. tid.